onsdag 11 februari 2015

Att bemöta proryska argument mot NATO med fakta.

Jag har skrivit i ett antal blogginlägg tidigare att Ryssland idag i princip själva äger vad som kallas "narrativet" om konflikten i Ukraina, om hur invasionen har gått till, om vad som är orsakerna till kriget etc. En mängd direkta lögnen förekommer i både press och på nätet och de sprids sedan okritiskt vidare - dels av Putins "trollarmé" men också av vad vi kan kalla "nyttiga idioter" - människor som gått på propagandan, tar dem som fakta och sedan vidarebefordrar den på olika sätt i sin argumentation.

Ett av de återkommande argumenten - som brukar återkomma med viss regelbundenhet är i princip "Det är inte Ryssland som hotar världsfreden - det är NATO".

Inte sällan vidarebefordras sådana här uppgifter från vänsterstyrda media, egentligen - per se - inte mer "Putinvänliga" än övriga, men genom att "köpa" Rysk propaganda gör man det lätt för sig att t.ex. förklara sin egen politiska syn i enskilda frågor. Ett exempel kan vara NATO-frågan, där t.ex. vänsterpartiet och vänstermedia är klart emot ett svenskt medlemskap, och därför sprider vidare falsarium ur den ryska propagandaapparaten:

Exempel ur det verkliga livet: (Proletären, september 2014)

"Det är Nato och USA som omringar Ryssland med militärbaser. Inte tvärtom. Det är Nato som ansluter Rysslands grannländer till västmakternas krigsallians. Inte tvärtom."

Det här är ju (bevisligen) rent nys och det kan bevisas av att man tar fram en karta och tittar i den. Ganska många (och de största) av de länder som är "Rysslands grannländer" är inte medlemsländer. De inte ens har möjlighet eller vilja att bli det. Ukraina är inte heller ett NATO-land. Ryssland är faktiskt det enda land - med kärnvapen - som invaderat en suverän stat i Europa efter kalla krigets slut. Man har dessutom gjort det flera gånger. I närtid t.ex. med Georgien.

Natoländer i Europa - som näppeligen omringar Ryssland

Nåväl - NATO upprustar heller inte. Man lägger ned förband, efter förband i de olika medlemsländerna. Någon egentligen "expansion" av NATO kan inte sägas ha förekommit sedan 1989. De nya medlemsländers soldater som tillkommit inom alliansen understiger gravt de som försvunnit sedan samma år, på grund av förbandsnedläggningar inom de "gamla" medlemsländerna.


Som synes är det alltså inte riktigt sant. Det är å andra sidan sant att sedan 1989 har EN rysk enklav hamnat mellan två natoländer - det är den lilla ryska regionen Kaliningrad som hamnat mellan natogrannarna Litauen och Polen.

Ska vi å andra sidan använda det som ett argument att rättfärdiga att Ryssland invaderar suveräna stater i sin närhet kan man ju med samma logik hävda att Sverige - som ju är i princip helt omringat av NATO-länder (Norge, Danmark, Polen, Estland, Lettland och Litauen är alla medlemmar i NATO) borde invadera Finland (och t.ex. annektera Åland, medelst "små gröna män" för att sedan skapa sig ett brohuvud för vidare invasion).

Givetvis är argumentet helt orimligt om man inte är idiot. ("Nyttig" eller avlönad).


2 kommentarer:

  1. Haller helt med, med ett litet aber.

    Med 'Kaliningrad' menar du sjalvklart Konigsberg. ;)

    SvaraRadera
  2. "Jag har skrivit i ett antal blogginlägg tidigare att Ryssland idag i princip själva äger vad som kallas "narrativet" om konflikten i Ukraina"

    Håller inte med alls. Kan t.ex. peka på hur diskussionen alltid börjar vid Krim, inte den västunderstödda revolutionen i Kiev (vinst för västligt narrativ). Även hur få i väst köper att det inte finns rysk inblandning i östra Ukraina (även dem som är sympatiska till Ryssland) (vinst för västligt narrativ). Väst lyckades också i narrativet om vems skulden var till nedskjutningen av MH17 (något som satte igång direkt efter kraschen, långt innan några bevis kom fram, och definitiva bevis saknas fortfarande). Vår media teg förvisso inte om det avlyssnade samtalet (mellan Victoria Nuland & Geoffrey Pyatt) där det framkom hur djupt inblandade USA var i revolutionen i Ukraina & styret efteråt men de fokuserade på att hon sa "fuck the EU" i samtalet, inte vilken skandal det borde ha varit att de var där & skulle välja ny ledare för Ukraina (själva eller med andra). Vinst för västligt narrativ igen. Sedan har Ryssland fått igenom lite av sitt också, som t.ex. att Krim gick mer eller mindre blodlöst till & att det var "folkets vilja" att återförena sig med Ryssland. De så kallade hjälpkonvojerna till östra Ukraina verkar ha gått deras väg också. Men att Ryssland skulle äga narrativet om konflikten är skrattretande om man läser västerländsk media.

    "Det [att NATO omringar Ryssland med militärbaser] här är ju (bevisligen) rent nys och det kan bevisas av att man tar fram en karta och tittar i den. Ganska många (och de största) av de länder som är "Rysslands grannländer" är inte medlemsländer. De inte ens har möjlighet eller vilja att bli det."

    Jag ser samma karta som dig. Ur ryskt perspektiv är Ukraina & Vitryssland ungefär semi-ryssland. Dvs, om alla utom dem är med i NATO så anser sig Ryssland helt omringade. För att omringa dem i Europa med det i åtanke så saknas väl bara Finland & eventuellt Georgien (beroende på om man räknar Georgien till Europa eller inte).

    "Någon egentligen "expansion" av NATO kan inte sägas ha förekommit sedan 1989. De nya medlemsländers soldater som tillkommit inom alliansen understiger gravt de som försvunnit sedan samma år, på grund av förbandsnedläggningar inom de "gamla" medlemsländerna."

    Hur mycket trupper NATO har vid ett enskilt tillfälle är ju mindre signifikant (då det alltid kan ändras beroende på mål) än att de har expanderat kraftigt österut sedan östblockets fall. Tjeckien, Ungern & Polen 1999. Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien & Slovenien 2004. Albanien & Kroatien 2009. Ur rysk synvinkel är ju NATO en anti-rysk allians & att närma sig deras gränser med den anses mycket hotfullt. Speciellt med tanke på deltagandet i diverse färgrevolutioner & att väst knappast gör en hemlighet av att de arbetar för revolution/ledarskapsbyte även i Ryssland.

    SvaraRadera