måndag 23 februari 2015

NATO-frågan

Snart på en flaggstång nära dig? Skulle inte tro det!
Jag har tidigare på den här bloggen i olika sammanhang berört NATO-frågan utan att egentligen ställa den rätt ut: "Bör Sverige gå med i NATO?" Det är säkerligen ingen hemlighet vad jag tycker i frågan - det har säkert lyst igenom - men jag antar att flera av Er som läser den här bloggen inte håller med mig.

Och jag kan förstå Er. För frågan är inte enkel. Inte enkel alls.

För att den över huvud taget ska kunna diskuteras måste man ta hänsyn till en mängd saker, svensk "neutralitetsdoktrin", vad ett medlemsskap kostar (och hur vi i så fall kan/bör/ska finansiera det), vad ett medlemsskap skulle betyda för nationens skydd, vad alternativen är etc.

Vad som är helt klart är att vi efter valet förra året har sett - inte minst från borgerligt håll - att den här frågan fått högre och högre aktualitet. Tyvärr ibland med rätt dåligt underbyggda argument - ofta mer högljudda än byggda på fakta - oavsett om man är emot nato (som t.ex. Fi, V, delar av S, SD och MP) eller för (resten).

Vi kan ta utgångspunkt i den här debattartikeln (i Expressen) - skriven av de olika försvarspolitiska talespersonerna i allianspartierna. Där ondgör man sig om att man från motståndarsidan inte ens vill utreda natofrågan och hävdar egentligen att det är det enda rimliga alternativet för svensk säkerhetspolitik.

Jag kan i och för sig hålla med i sak. Det är en rimlig tanke att om vi kan/bör/ska ge upp neutralitetsdoktrinen borde det A) föregås av en folkomröstning och B) vara syftande medlemsskap till NATO (eftersom alla andra alternativ egentligen är att bli en rysk rådsrepublik).

Det finns å andra sidan orsak till viss försiktighet här. Som Per Gudmundsen på SVD skriver:

"Inget av partierna tar dock höjd för kostnaderna förknippade med ett medlemskap i sina samtal med väljarna. Det ger inte ett överdrivet seriöst intryck."

Det handlar alltså om (minst) 11 miljarder - till - årligen, för att kunna verka som medlem inom NATO - inga pengar som någon regering (varesig nuvarande eller tidigare) har haft en tanke på att lägga på försvaret. (Här ska vi minnas att det alltså - enligt finansdepartementet - inte ens gick att få fram de 4 miljarderna som behövs för att kunna leverera den organisation regeringen redan bestämt, utan man ville köpslå och i stället offerera 500 miljoner - en åttondel.)

Egentligen rekommenderar NATO sina medlemsländer att satsa 2% av sina BNP till försvarsanslag. I Sverige, förra året, satsades ungefär hälften (eller runt 40 miljarder). För att uppfylla 2%-målet skulle vi alltså behöva satsa dubbelt så mycket på försvaret som vi gör nu. Nu tror vi ju i och för sig att vi kan få komma med genom att en del andra medlemsländer satsar så lite som 1,2-1,3% av sin BNP på försvaret och skulle vi göra det skulle vi alltså hamna på ungefär 11 miljarder till om året. Om NATO då vill ha oss.

Att gå till val på försvarsfrågan är inte särdeles poppis i Sverige idag. Vi är samtidigt några som är grundligt intresserade av att något snart händer - oavsett om det gäller NATO eller inte. Men - och det finns ett men här - vi kan/bör/ska inte diskutera NATO-frågan (oavsett om vi är för eller emot) förrän vi är beredda att slanta upp de pengar som faktiskt behövs för att kunna gå med. Fram tills vi ser någon lägga förslag om höjningar av försvarsanslaget med sisådär 11-12 miljarder är alltså NATO-medlemsskapsfrågan en politisk ickefråga. Tyvärr.

3 kommentarer:

  1. Nu skall jag börja med att säga att jag är för ett NATO-medlemskap och det är inget nytt för mig, så har jag alltid tyckt. Du har helt rätt i att vi i debatten måste tala klarspråk om vad det innebär och då tänker jag främst på att det skulle betyda ökade utgifter för försvaret. Däremot verkar motståndarna fokusera på direkta felaktigheter som att vi om vi var medlemmar i NATO skulle vara tvingade att delta i vissa operationer som NATO genomför. Det är artikel 5 i fördraget som avses men den förpliktar ingen medlem att automatiskt sända stridande personal, speciellt inte till operationer som inte är kopplade till ett militärt anfall på en eller flera medlensländer. Det är tvärt om upp till varje medlemsland att i varje situation bidra på det sätt man bedömer bäst, det behöver inte vara militär hjälp utan kan handla om sanktioner om detta kan anses ändra en angripares beteende.

    En annan sak är att vi skulle bli en del av en kärnvapenallians. NATO har 28 medlemsänder varav tre (3) har kärnvapen, NATO har inga egna kärnvapen utan det tillhör dessa tre länder och det är de tre länderna som hanterar dessa och inte NATO.

    Åter till kostnaderna som jag anser måste öka, oavsett om vi blir medlemmar i NATO eller inte. Att utgiften borde ligga nära 2% anser jag är nödvändigt, mer om vi inte blir medlemmar och mindre om vi blir medlemmar men som sagt runt 2%. Vi skall komma i håg att vi tidigare satsade 2,5 % och att vi nu ligger runt 1%.

    Angående utredning och folkomröstning tycker jag att det vore önskvärt men det är inte självklart att vi kan genomföra en folkomröstning med tanke på Rysslands kraftigt ökande aggresivitet, speciellt mot länder som vill närma sig väst och man ställer redan krav p Finlands och Sveriges handlande och det är viktigt att vi redan nuvisar att vi agerar självständigt utan att påverkas av det Ryska påtryckningarna så att vi kan hålla en rättvis folkomröstning om det skulle bli aktuellt. Nu skall jag väl säga att jag inte tror på ett Ryskt militärt anfall mot Sverige som det ser ut nu men man vet inte hur framtiden ser ut om vi inte handlar rätt nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Riktig analys. Och jag håller med dig (vilket du säkert redan förstått när du läst bloggen ett tag) i princip i allt, även om jag anser att en folkomröstning i frågan är ett obligatorium.

      Fö hade vi - då vi hade som starkast försvar - runt 55-56 4,6% av BNP som försvarsanslag om jag inte missminner mig? Kan tycka att 2,5% vore ett minimum, om vi ämnar införa det som förut var IO14 o samtidigt fixa till materielförmågetapoet.

      Krig är en materialsport!

      Radera
    2. Helt riktigt, utan att ha analyserat vad pengarna skall gå till kan jag hålla med. 2,5% är ett minimum, i alla fall om vi väljer att stå utanför (tillsammans med Finland) och 2% om vi väljer att bli medlemmar. Som sagt har jag inte analyserat vad pengarna skall gå till men vi behöver breda satsningar på fler flygplan och helikoptrar, fler u-båtar och fler ytfartyg. Fler Archer än det 24 som är beställda, större satsningar på att modernisera fler stridsvagnar o.s.v.

      Radera